Bildutmaning november dag 9

RUNT i flera bemärkelser.

Bildutmaning november dag 8

FLYTANDE

Silverfallen en bit bort, väl värt ett besök vilken årstid som helst.

Nu har det blivit precis som jag fruktade, jag hinner inte riktigt med att ta kort, publicera och inte minst besöka andra. Det säger något om mitt liv, men jag ska försöka haka på och kanske jag kan komplettera vad det lider. 

Bildutmaning november dag 6

En längtansbild denna slaskdag i mörka november.

Bildutmaning november dag 5

Min utsikt är så att säga lite grumlig; damm överallt.... vi gör om (nåja, hantverkaren står för själva utförandet) vårt teverum från golv till tak och det visar sig vara en rejäl uppgift. Sju lager tapet har rivits ner och på sina ställen har tom putsen försvunnit och isoleringen (vassmatta och lera) kommit i dagen; golvet är säkert inte slipat de sista 50 åren, så det har också krävt ett hårt arbete.
Sammanfattningsvis kan jag nog konstatera att 1) det blir dyrare än beräknat 2) julstädningen kommer att vara grundlig i år och det kommer att ske innan första advent. Ska jag vara ärlig så har jag nog inte julstädat före jul de senaste tio åren, tycker att det passar bättre efter jul när alla barr ska ut.

Bildutmaning november dag 4

Familjen, att veta att de finns där, det är TRYGGHET.

Bildutmaning november dag 3

Hoppsan!  Jag höll på att glömma...

Att kunna välja kaffekopp på morgonen alltefter humör och behov, det är VARDAGSLYX.
I morse blev det en stor blå.

Bildutmaning november dag 2

Mina egna målande HÄNDER, taget just precis idag.

Bildutmaning november dag 1

Såpbubblor är GLÄDJE. Här i London för en dryg månad sedan.

Här  kan du ser vilka fler som deltar i bildutmaningen!

Å förresten

 GLAD PÅSK!

önskar jag dem som händelsevis tittar in här. Påskliljorna blommor nog fortfarande i Särdal.

Ur vinteridet och med kameran i solstolen

Så kan det verkar i alla fall, för jag har helt ärligt inte hunnit med bloggvärlden alls; beökt få andra bloggar och inte skrivit alls.


Här följer några kort som kanske visar att fasaner eller i alla fall den här tuppen har stort mod eller mycket liten hjärna.  Båda "vilddjuren" var på klorna för att jaga, men lyckades i villervallan skrämma varandra och fasantuppen...

Favorit i repris

Sol och värme .

En dag kvar

Ett litet collage över hur den första januariveckan gestaltat sig. 

På onsdag börjar jobbet, så den sedvanliga söndagsångesten har satt in. Nåja, det som inte blir gjort i morgon får jag väl ta en annan dag. Jag tror att jag dessutom kommer vara frisk lagom till skolstart. Alltid något.

Snörvel och pappersnäsdukar - en lägesrapport

Fyra dagar kvar av denna ledighet... vart tog de vägen alla de andra dagarna?  De där mellandagarna vi pratar så längtansfullt om och då vi ska hinna så mycket, stort som smått.

Veckan innan jullovet kom den höstens första förkylning, en riktig praktvariant, som inte släppt taget än. Det är väl på sätt och vis tur (?) att jag är ledig, för den stressen att ligga hemma och försöka hålla igång lektioner är jag gärna utan. Jag är gärna utan förkylning också...  Det är kluvet (men ack så vanligt) att bli sjuk när det är lov. Det finns ju en del som jag önskat att jag hade orkat göra precis nu, sånt där som jag sparat till "sen". Jag tror att det får bli min läxa att det inte är någon idé att spara till en senare tidpunkt. Det innebär i en förlängning att jag måste inse mina begränsningar, att jag omöjligen kan hinna allt jag vill. Det är lättare att leva som optimist, men att vara tidsoptimist innebär en känsla av att aldrig riktigt räcka till.

Jag har snart läst en hel (!) bok, inget skönlitterärt verk, men en trevligt skriven bok* om att växla ner, att välja den enklare vägen för att generar mer tid. Tiden är ju kanske det enda vi människor förfogar över på samma sätt, men ändå inte. Beroende på livssituation har vi ju verkligen olika mängd tid att förfoga över som vi själva vill. På något märkligt sätt tycker jag att jag har mindre egen tid nu, när barnen är stora och det stör mig att jag tillåter arbetet att äta upp mig.  Jag bloggar ju knappast längre och det saknar jag. Min hjärna orkar inga böcker, jag tappar koncentrationen och det sörjer jag.  Så nu är det dags att på allvar försöka göra något åt detta.  Jobbet kommer att bli svårast, för det har att göra med många lärares felaktiga inställning (även min) att jobbet är slut när man är klar och inte när arbetstiden är slut. Det ska vara tvärtom. Det är lättare sagt än gjort att göra den synvändan, för det finns så många måsten, borden och egna ambitioner att prova nytt för att nå längre.

Precis som vanligt längtar jag efter ljus och jag tycker allt att de där längre dagrarna lyser (!) med sin frånvaro. Lite snö  så länge vore på sin plats. Jag avslutar med en längtansbild.


* Karin Lilja: Växla ner, 77 sätt att leva bättre på mindre

Vår allé förra året 24 januari.


 

Gott Nytt År!

                                                                                                                                                                                     

Med hopp om ett nytt och bättre år för alla som vandrar på vår jord!