Precis

Saxat ur Skolvärlden november 2012:

" Begrav mig inte i administration, utan lyft mig i stället, och ge mig tid att hjälpa eleverna till nya höjder"
                                                                                                                                           Jenny Collin

Nämen!

Solen smyger så sakta och blek över trädtopparna, men icke desto mindre;
Solen!
Kanske blir det trädgårdsarbete i dag.

Ytterligare en tulpan ur förrådet, en tulpansol.

Ljus i mörkret

Jag kunde inte motstå, 

har försökt att vara ståndaktig, 

men nu står de där

på köksbordet,

rödgula och granna

tulpanerna

Lite tidigt, 

men glädjen över dem

är värd varenda krona.

Ur förrådet av tulpanerbilder plockar jag denna. Finns det något bättre i novembermörkret?

Om ni, mot förmodan, trott

att det går utför med svenska tonåringars utveckling till vuxna kompetenta människor, så kan jag meddela att det finns gott hopp. I kväll har jag nästan med tårar i ögonen läst en bunt Kristnas brev hem till de sina i Sverige (en uppgift i anslutning till Utvandrarna). Att femtonåringar kan formulera sig så väl och med sådan inlevelse och insikt!
Samma grupp har också redovisat vad de vet om Romneys och Obamas ståndpunkter i olika frågor. De har värderat och tagit ställning och kan numera argumentera rätt skapligt.
Jag är ytterst medveten om att jag kan ses som en stolt hönsmamma när det gäller mina elevers prestationer, men det är så kul att få vara med när de känner att vingarna bär! Jag har världens bästa jobb!
I alla fall just nu :-)

"Det är mycke nu"

var det någon som sa och jag tänker det ofta. Så är det och jag har väl åtminstone delvis försatt mig i den situationen själv. Att jobbet innehåller många måsten och många krångelvägar mot målen/kraven är inte nytt, men att vara skolledare ca 10 timmar i veckan ovanpå det gör inte livet lättare. Jag kan beskriva tillvaron så här:

jag ska bara...
mentalt på språng hela tiden
överlever inte utan mina listor
trött
gråväder
mörkt när jag åker till jobbet
mörkt när jag åker hem
men också
elever som numera vågar svara på lektionerna
elever som kan stå upp för sig själva
elever som är lite gladare
elever som utvecklas och börjar hitta sitt språk och sitt uttryckssätt
naturligtvis finns det även
de som inte nått dit
till glädjen
än...
men vi jobbar på det.

Skollederiet tar slut till jul och det ser jag framemot. Det är roligt och intressant, men som sagt för mycket just nu. Jag ser också framemot att få slippa julmaten. Årets julmat får marockansk prägel och tanken på den resan med döttrar och make håller mig upp.

Nä, nu får jag ta mig an dagens lista och jag hoppas också att det inte dröjer nästan en månad till nästa inlägg här. Det vore ett sundhetstecken...