onsdag 6 februari 2013

Ungefär så här





som ett ruckel känner jag mig nästan alltid dagarna innan ett lov. Det är inget undantag nu heller. 
När jag nu tittar på det lite på håll, så har nog ruckel, i alla fall det här på bilden, sin charm också.

8 kommentarer:

  1. Alldeles nyss hörde jag en pensionatsvärd som sa ..."bara sju dagar kvar nu ...".

    Och så suckade han.

    Han känner sig nog så där också.

    SvaraRadera
  2. Skulle tro det. Jag har bara två dagar kvar. Och i morgon bara en!

    SvaraRadera
  3. Gamla vrak är inte så dumma dom heller (tänker jag när jag tittar mig i spegeln)!

    SvaraRadera
  4. absolut ..ett charmigt skjul ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att hitta de postivia adjektiven :-)

      Radera
  5. Ja, jag tror att jag kan visa upp bilden för många lärare i min omgivning och få igenkännande. Det är bestämt en ganska sliten kår som väntar på sportlov (vecka åtta är det sportlov här...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra tur att de finns de där loven. Jag behöver andas i lugnare takt; NÄP, åtgärdsprogram, omdömen, iup:er, pedagogiska kartläggningar osv flåsar mig i nacken hela tiden.

      Radera

Det räcker så bra att bara lämna ett litet avtryck. Jag blir så glad då.