onsdag 21 november 2012

Om ni, mot förmodan, trott

att det går utför med svenska tonåringars utveckling till vuxna kompetenta människor, så kan jag meddela att det finns gott hopp. I kväll har jag nästan med tårar i ögonen läst en bunt Kristnas brev hem till de sina i Sverige (en uppgift i anslutning till Utvandrarna). Att femtonåringar kan formulera sig så väl och med sådan inlevelse och insikt!
Samma grupp har också redovisat vad de vet om Romneys och Obamas ståndpunkter i olika frågor. De har värderat och tagit ställning och kan numera argumentera rätt skapligt.
Jag är ytterst medveten om att jag kan ses som en stolt hönsmamma när det gäller mina elevers prestationer, men det är så kul att få vara med när de känner att vingarna bär! Jag har världens bästa jobb!
I alla fall just nu :-)

4 kommentarer:

  1. :) Gott att höra/Maken

    SvaraRadera
  2. Det är för såna stunder man arbetar!

    SvaraRadera
  3. Å, det måste kännas underbart!

    SvaraRadera
  4. Svar till alla: Det är tur att de här stunderna finns och bekräftar yrkesvalet, som jag emellanåt av andra skäl kan tvivla på.

    SvaraRadera

Det räcker så bra att bara lämna ett litet avtryck. Jag blir så glad då.