onsdag 29 augusti 2012

Så kan det bli.

I år gick det väldigt fort innan jag drabbades av värsta förkylningen. Gick hem i går, sov 12 timmar  och känner mig aningen piggare, men näsan rinner och det allra värsta just nu; jag har ingen röst. Inte så lyckat på jobbet. Jag försökte igår, men... Så jag är hemma idag och har verkligen svårt att släppa skolan. Vi har ju knappt kommit i gång. Jag hoppas att jag kan gå i morgon. Jag har emellertid förra hösten i färskt minne, tre månader med förkylningar och hosta från h-e. Det slutade med mycoplasma och penicillinkur. Trist är det och jag försöker glädja mig åt att solen skiner även om jag inte går ut.

4 kommentarer:

  1. Dom är ena riktiga bacillbomber dom där ungarna....om man nu ska skylla på något. Sköt om dig och gå inte till jobbet i förtid så det blir långdraget igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vandrande bacillbomber har jag aldrig tänkt på dem de där tonåringarna,men som mycket annat. En och en halv dag hemma, sen var jag tillbaka. Rösten var det väl sisådär med, men jag kände mig rätt frisk.

      Radera
  2. Här är en till som inte lyckades något vidare med att hålla bacillerna borta... Fast än så länge har jag inte behövt stanna hemma och nu är det faktiskt *peppar peppar* bättre.
    Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också bättre, men rösten är inte hundra än. Jag försöker låta bli att prata... lite svårt. Jag tror ändå att förskolepersonal är mer utsatt för baciller än vad tex lärare på högstadiet är. Det är ju inte precis så att de vill kramas, de däringa tonåringarna.

      Radera

Det räcker så bra att bara lämna ett litet avtryck. Jag blir så glad då.