För kännedom

Rättning och betygssättning underlättas av inmundigande av praliner.
Översta lagret i asken är nu slut och jag har inte delat med mig till någon. Å andra sidan har det lagret räckt ända sedan i fredags.
Har i kväll plöjt igenom inlämningar i geografi om Nordamerika, lite enahanda efter ett tag måste jag medge, därför ska jag nu avsluta kvällens arbetspass med en bunt tysk-prov, har inte så mycket kvar där. Efter det ska jag begrunda de betyg jag tänkt så försiktigt med blyerts och sedan sova på saken. I morgon knappar jag in betygen och de låses på fredag, klockan 10.00. Prick! Sedan är det jullov, nä inte riktigt,  men i huvudet känns det så för mig
och för eleverna.

Precis det här lagret handlar det om, det som inte finns längre. 

I god tid

Jag vet det har inte varit jul än och vårterminen är inte slut, men jag tänker på v.33 nästa år. Jag jobbar ju i kommunen som skickar sina medarbetare på verksamhetsutveckling vart fjärde år och till hösten är det dags igen. Vi ska till Pärnu i Estland. Någon som varit där? Jag insåg att jag vet väldigt lite, ja ungefär lika lite som om Marocko...

Det viner runt knuten

och då är det skönt med vedspis och pelletskamin. Dessvärre bidrar inte den höga mysfaktorn till att jag kan fokusera på mina måsten. Huvudet och ögonen är trötta, för trötta,  men jag ska peppa mig till stordåd. Två timmar till, sen får det vara nog.

Här och nu 2 eller Plommonträd i snöskrud

Jag rättar fortfarande... och lär så göra resten av helgen.

Här och nu

eller ja, för en stund sedan....


Jag rättar och våndas över betyg; hoppas ni har roligare saker för er.

Yes!

Jag har varit smått handlingsförlamad denna förmiddag. Jag har hållit tummarna. Nyss kom det efterlängtade sms:t Sista tentan för denna utbildningen avklarad och godkänd!  Tentor är en pärs för den som gör dem ( jag har inte glömt) och för föräldrarna, men nu är hon snart klar (18/1) och  börjar på sitt första riktiga jobb på en akutmottagning den 1 februari.
Grattis Hanna! Strongt gjort att fixa allt och detta i synnerhet, när du faktiskt är sjuk.

Så, då får jag väl sätta fart då!

Jag gillar fortfarande snön

Jodå, vi ska ta in trädgårdsgruppen och ställa undan skottkärran innan jul.

Första advent

Sol mot skogen, utsikt från kökstrappan.

Lycka

Snö och minusgrader; just nu -7,4!

Så mycket snö att maken har rastat snöslungan.

Nu dags är  för pepparkaksmuffinsbak

och glögg.

Från tevens hörs Hosianna.

Härligt!

Precis

Saxat ur Skolvärlden november 2012:

" Begrav mig inte i administration, utan lyft mig i stället, och ge mig tid att hjälpa eleverna till nya höjder"
                                                                                                                                           Jenny Collin

Nämen!

Solen smyger så sakta och blek över trädtopparna, men icke desto mindre;
Solen!
Kanske blir det trädgårdsarbete i dag.

Ytterligare en tulpan ur förrådet, en tulpansol.

Ljus i mörkret

Jag kunde inte motstå, 

har försökt att vara ståndaktig, 

men nu står de där

på köksbordet,

rödgula och granna

tulpanerna

Lite tidigt, 

men glädjen över dem

är värd varenda krona.

Ur förrådet av tulpanerbilder plockar jag denna. Finns det något bättre i novembermörkret?

Om ni, mot förmodan, trott

att det går utför med svenska tonåringars utveckling till vuxna kompetenta människor, så kan jag meddela att det finns gott hopp. I kväll har jag nästan med tårar i ögonen läst en bunt Kristnas brev hem till de sina i Sverige (en uppgift i anslutning till Utvandrarna). Att femtonåringar kan formulera sig så väl och med sådan inlevelse och insikt!
Samma grupp har också redovisat vad de vet om Romneys och Obamas ståndpunkter i olika frågor. De har värderat och tagit ställning och kan numera argumentera rätt skapligt.
Jag är ytterst medveten om att jag kan ses som en stolt hönsmamma när det gäller mina elevers prestationer, men det är så kul att få vara med när de känner att vingarna bär! Jag har världens bästa jobb!
I alla fall just nu :-)

"Det är mycke nu"

var det någon som sa och jag tänker det ofta. Så är det och jag har väl åtminstone delvis försatt mig i den situationen själv. Att jobbet innehåller många måsten och många krångelvägar mot målen/kraven är inte nytt, men att vara skolledare ca 10 timmar i veckan ovanpå det gör inte livet lättare. Jag kan beskriva tillvaron så här:

jag ska bara...
mentalt på språng hela tiden
överlever inte utan mina listor
trött
gråväder
mörkt när jag åker till jobbet
mörkt när jag åker hem
men också
elever som numera vågar svara på lektionerna
elever som kan stå upp för sig själva
elever som är lite gladare
elever som utvecklas och börjar hitta sitt språk och sitt uttryckssätt
naturligtvis finns det även
de som inte nått dit
till glädjen
än...
men vi jobbar på det.

Skollederiet tar slut till jul och det ser jag framemot. Det är roligt och intressant, men som sagt för mycket just nu. Jag ser också framemot att få slippa julmaten. Årets julmat får marockansk prägel och tanken på den resan med döttrar och make håller mig upp.

Nä, nu får jag ta mig an dagens lista och jag hoppas också att det inte dröjer nästan en månad till nästa inlägg här. Det vore ett sundhetstecken...