torsdag 11 juli 2013

Inte precis min starkaste gren

 
Vår yngsta fyller snart 25 och det ska firas i helgen i dagarna två (stor släkt). Till detta ska jag idag göra tårtbottnar, som jag fraktar med mig hem. Lite nervös är jag, för det är inte helt ovanligt att det inte blir som jag vill och bottnarna eller andra bakverk åker i soporna. (När det gäller bakning och symaskinsanvändning har jag verkligen noll tålamod). Så håll tummarna!
 
Att den yngsta verkligen blir 25 år, är något jag också har svårt att ta in. 25 år! Då för 25 år sedan tyckte jag att jag var alldeles lagom ung eller gammal, så vad gör det mig nu? Alldeles väldigt lagom gammal?
 
 
Bilderna (och recepten) är från Buffé och Allt om mat
 


9 kommentarer:

  1. Grattis till "yngstingen" och lycka till med tårtorna! Jag hann tänka här att jisses vilka fantastiska skapelser de har fått till innan jag läste att du lånat bilderna.... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller på med bottnarna just nu, en i ugnen och en kvar. Marängbottnar tar tid... så i morgon bitti åker jag hem med fyra tårtbottnar i bagaget.

      Radera
  2. Den där undre tårtan ..., den skulle jag gärna ha på bordet ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror faktiskt att det är du som tipsat om den nån gång i något inlägg. Väldigt god är den.

      Radera
  3. Åldern sitter kanske mest i huvudet varför man KAN åldras med behag !!!
    Kroppens tillkortakommande tror jag (till viss del)kan kompenseras genom egeninsikt dvs var mer nöjd med det du kan än missnöjd med det du inte kan... och du kan mer o mer Puss /maken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte inte alls så, utan mer på att tiden går och att det blir väldigt tydligt när vårt yngsta barn fyller 25.

      Radera
    2. Achsoooo.... Glöm det jag skrev :}

      Radera
  4. Tårtbottnar, och sömnad, är inte heller mina starkaste grenar, men... Tårtor kan räddas med en juste garnering!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag jobbar på det. Är inte helt nöjd med tårtbottensresultatet ( i vanlig ordning).

      Radera

Det räcker så bra att bara lämna ett litet avtryck. Jag blir så glad då.