Favorit i repris

Sol och värme .

En dag kvar

Ett litet collage över hur den första januariveckan gestaltat sig. 

På onsdag börjar jobbet, så den sedvanliga söndagsångesten har satt in. Nåja, det som inte blir gjort i morgon får jag väl ta en annan dag. Jag tror att jag dessutom kommer vara frisk lagom till skolstart. Alltid något.

Snörvel och pappersnäsdukar - en lägesrapport

Fyra dagar kvar av denna ledighet... vart tog de vägen alla de andra dagarna?  De där mellandagarna vi pratar så längtansfullt om och då vi ska hinna så mycket, stort som smått.

Veckan innan jullovet kom den höstens första förkylning, en riktig praktvariant, som inte släppt taget än. Det är väl på sätt och vis tur (?) att jag är ledig, för den stressen att ligga hemma och försöka hålla igång lektioner är jag gärna utan. Jag är gärna utan förkylning också...  Det är kluvet (men ack så vanligt) att bli sjuk när det är lov. Det finns ju en del som jag önskat att jag hade orkat göra precis nu, sånt där som jag sparat till "sen". Jag tror att det får bli min läxa att det inte är någon idé att spara till en senare tidpunkt. Det innebär i en förlängning att jag måste inse mina begränsningar, att jag omöjligen kan hinna allt jag vill. Det är lättare att leva som optimist, men att vara tidsoptimist innebär en känsla av att aldrig riktigt räcka till.

Jag har snart läst en hel (!) bok, inget skönlitterärt verk, men en trevligt skriven bok* om att växla ner, att välja den enklare vägen för att generar mer tid. Tiden är ju kanske det enda vi människor förfogar över på samma sätt, men ändå inte. Beroende på livssituation har vi ju verkligen olika mängd tid att förfoga över som vi själva vill. På något märkligt sätt tycker jag att jag har mindre egen tid nu, när barnen är stora och det stör mig att jag tillåter arbetet att äta upp mig.  Jag bloggar ju knappast längre och det saknar jag. Min hjärna orkar inga böcker, jag tappar koncentrationen och det sörjer jag.  Så nu är det dags att på allvar försöka göra något åt detta.  Jobbet kommer att bli svårast, för det har att göra med många lärares felaktiga inställning (även min) att jobbet är slut när man är klar och inte när arbetstiden är slut. Det ska vara tvärtom. Det är lättare sagt än gjort att göra den synvändan, för det finns så många måsten, borden och egna ambitioner att prova nytt för att nå längre.

Precis som vanligt längtar jag efter ljus och jag tycker allt att de där längre dagrarna lyser (!) med sin frånvaro. Lite snö  så länge vore på sin plats. Jag avslutar med en längtansbild.


* Karin Lilja: Växla ner, 77 sätt att leva bättre på mindre

Vår allé förra året 24 januari.


 

Gott Nytt År!

                                                                                                                                                                                     

Med hopp om ett nytt och bättre år för alla som vandrar på vår jord!

I skarven

Jag äter min fyrkornkrossgröt, tänder ljus och väntar på att det ska ljusna ute. Vill gärna klara av min promenad i början av dagen, i stället för att stressa ut precis innan mörkret faller. Vi går mot ljusare tider, men det är fortfarande bara dryga sex timmars dagsljus. Jag ska, om vägarna inte är för hala, ta mig söderut mot Vara idag. Tänkte röja bland alla mina papper, så att det är gjort innan skolan börjar. Kanhända blir någon planering skriven. Min hjärna känns inställd på tyska...

Tunnbröd som jag var med och bakade innan jul. Riktigt roligt särskilt med tanke på att vi har en fullt fungerande vedugn här hemma. Nästa år kanske jag vågar mig på det.

Nu lättar mörkret och jag får lite bråttom. Hur dumt är egentligen inte det, att skynda när man är ledig?

Långsam lördag

Sovit länge

huttrat , för det är kallt

snabbhandlat

ätit synnerligen god kalops

och lussekatter, dock inte samtidigt

inte tänkt många jobbtankar

snart Så mycket bättre

sedan ska jag nog sova igen

Autobahn till advent.

 

 

I morgon firar vi äldsta dotterns födelsedag (fast firande blir på söndag) och efter hennes dag önskar jag att det ginge att välja den snabbaste vägen till december. November känns som en enda lång transportsträcka. Mörkt, blött och tungt. Det känns inte som om jag skådar ljuset i tunneln, trots att vi säkert gör av med fler stearinljus i november än i december.  Jag grämer mig också över att Filmfestivalen i staden alltid går under den/de veckor jag har som minst ork. I år visas  flera filmer jag gärna hade sett. 

Så slutgnällt!

Snart är det helg!

I början av november

Ett helt lov (nåja, två och en halv dag) har snart passerat och jag känner mig lika snopen som alltid. Mycket var tänkt att bli gjort, väldigt lite blev det, precis som vanligt.

Jag försöker ställa in siktet på december för november och februari är månader som jag har svårt för. Mörkt och blött är det oftast och humöret blir därefter. Inte underlättar jobbsituationen heller, för där är det tungt och svårt pga många olika saker som jag inte kan påverka, men har svårt att acceptera ( läs bla besparingar), 

Strykhögen är borta, jag ska gjuta ljus och snart fika, så det är inte så illa på hemmafronten. Ikväll väntar Så mycket bättre och sedan efter det ska jag verkligen ta tag i det där som hänger över mig. Omdömen....bara en klass i ett ämne, så det är hanterbart. 

Höst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Is anybody out there?

Jag misstänker att jag numera inte har så många läsare kvar och det är ju befogat, med så få uppdateringar. Hursomhelst kommer här en kort rapport.

Jag har rest, till Pärnu i Estland med jobbet och till Krakow på facklig kurs. Pärnu är Estlands sommarhuvudstad och som sådan är det säkert livligt och trevligt under sommaren. Vi kom precis när säsongen var över och då ekar det lite tomt. Många fina gamla rikemansträhus och hus, som jag först trodde var övergivna, men nä, där bodde det människor. Livet och ekonomin är rätt hårt för många i Estland och jag tycker nog att öststatskänslan fanns kvar, även om esterna är väldigt stolta över sitt fria demokratiska land. Krakow, eller Gamla stan i Krakow är som en liten fluffig tårtbit. Trevligt och det gav mersmak, så hit ska jag igen. Tveksamt är dock om jag besöker Auschwitz igen. Jag har besökt tre sådana läger nu och jag tror inte att jag vill eller behöver påminnas med om vissa  människors ondska och andras fruktansvärda öde. Det är bara så hemskt.

Jag har jobbat mycket, tagit emot nya sjuor med enskilda informationsmöten, föräldramöten,  haft lära känna-utedag, temadagar, dagsverkesdag, en hel del allvarligt fackligt arbete och där någonstans försökt att se hur "mina" nya elever fungerar, vilka deras behov är och funderat mycket på det där med inkludering kontra särskilt stöd. I morgon är det dags för en dag i skogen med orientering, allemansrätt, uteaktiviteter som femkamp och konsten att använda ett trangiakök och hunden får följa med!

Jag har under hela denna tiden haft kameran med, så bilder kommer det. Osagt när... inser att jag inte ska utlova något. Nu ska jag göra matsäck till i morgon. Pannkakor och lite plommonsylt skulle nog smaka bra.

Tillbaka

 

 

Hektiskt skolstart; resa till Pärnu med jobbet, nya sjuor och resa till Krakow med facket.  Jag tror mig kunna återkomma på riktigt till helgen.

Alltså

När man ska på jobbresa till en badort i augusti, då borde det väl vara minst 20 grader och sol ?

När jag tittar på yr är det mellan 15 och 22 grader och mest regn.

Annars så hoppas jag att Pärnu är vackert och att vi får mycket viktigt gjort.

Bästa rubriken på länge!

Klicka här !

Bild lånad från nätet

Vanligtvis blir jag inte särskilt imponerad av rubriker, snarare irriterad, men detta var snyggt gjort.

Tur att det blåser !

30,3, trettio komma tre!,  ute i skuggan och 26, 1 inne... idag blir det inte mycket gjort. Hunden vet inte riktigt vart han ska ta vägen.  skuggan flyttar på sig och det vill till att hitta den ultimata platsen där det fläktar mest. Jag har faktiskt cyklat 1,5 mil, i motvind och uppför och utför ett antal backar; det är jag väldigt nöjd med.